Yasmin om att leva med endometrios: ”Jag har svårt att hitta energi för att vara social”

Ungefär 10-20 procent av kvinnor i barnafödande ålder har endometrios. Ändå pratar vi alldeles för lite om det. Här berättar Yasmin Medina om hur det är att leva med endometrios.


This article is also available in:

English,

Dansk,

Norsk


Skrevet af:

wawa fertility

27. juli - 2022


Om:

Yasmin Medina

24 år, Sales Coordinator



Vad innebär det för dig att leva med endometrios?

För mig är endometrios en sjukdom som orsakar mig mycket smärta. Och det är inte ”bara” mensvärk. Den har haft en stor inverkan på mitt liv. Den påverkar mitt sociala liv, min energinivå och min fertilitet. Jag har haft smärtor i över 10 år utan att veta vad det beror på – så jag har fått stor sinnesro av att få diagnosen. Jag har upplevt en enorm lättnad över att kunna sätta ord på det men samtidigt en frustration över att veta att det finns många dåliga aspekter av sjukdomen som jag fortfarande har funderingar kring.

Min endometrios påverkar till exempel min fertilitet. Jag har ännu inga barn. Kanske en dag. Men eftersom sjukdomen påverkar min fertilitet finns det en del saker som jag måste klargöra för mig själv, eftersom jag tycker att det är en svår tanke och process just nu.


Hur fick du reda på att du hade endometrios?

Jag fick diagnosen endometrios 2017 efter en titthålsoperation. I många år trodde jag att mina magsmärtor berodde på ångest och gick till en psykolog, där bestämde jag mig för att sluta dricka alkohol eftersom jag hade en idé om att alkohol skulle främja min ångest. Men så var inte fallet och efter några år utan alkohol fick jag stora smärtor i magen – särskilt runt naveln – när jag var på semester. När jag kom hem gick jag till min läkare – det visade sig att jag hade ett förhöjt infektionsvärde och blev omedelbart inlagd på Rigshospitalet.

Jag har aldrig upplevt så svåra smärtor och när jag var tvungen att ta mig från min läkare som ligger nära Trianglen och till Rigshospitalet tänkte jag, ”jag kommer aldrig att klara det”, eftersom jag inte kunde stå på mina egna ben. Jag hade gått hemifrån utan min plånbok och väska, så det enda jag kunde göra var att gå. Det är de längsta 500 meter jag någonsin har gått.

Jag var inlagd på sjukhus i en vecka där jag fick många bölder och cystor dränerade. En månad senare kom smärtorna igen. Jag var mycket frustrerad och ledsen eftersom jag hade hoppats att det skulle vara över. Jag fick veta att mina äggledare var sjuka och att de måste tas bort. Jag tror inte att det hade gått upp för mig vad som höll på att hända, eftersom jag hade så ont att jag inte tänkte så långt framåt. Jag genomgick sen en titthålsoperation där endometrios upptäcktes. Lyckligtvis togs inte mina äggledare bort trots allt.


Vill du berätta om dina symtom?

Mina symtom började när jag gick i nian. Jag hade rikliga blödningar och migrän. När jag började gymnasiet fick jag p-piller som hjälpte till att stabilisera mina smärtor en aning. Efter många år med p-piller valde jag att få en spiral. Det var dock ingen bra erfarenhet när det gäller smärta, eftersom jag ofta hade mellanblödningar och därför ofta hade ont. Nu har jag främst ont i vänster sida runt äggstocken, spänningar i låren och regelbunden huvudvärk. Symptomen är något som jag numera tycker är ”normalt” i min vardag, så jag har blivit bättre på att hantera dem.


Hur ser livet med endometrios ut för dig?

Jag känner av det varje dag. Inte bara på grund av de regelbundna smärtorna, utan också för att min energinivå är låg. Jag har svårt att hitta energi för att vara social.

Det gör mig väldigt ledsen att jag inte kan ha samma energinivå som alla andra 24-åringar.

Istället måste jag ta det lugnt och i en takt som jag känner fungerar för mig.

Och tyvärr håller det mig tillbaka från många saker som jag gärna skulle vilja vara med om. Just nu tar jag något som kallas p-piller/minipiller och som fungerar väldigt bra för mig. Men huvudvärken och smärtorna kommer förmodligen aldrig att försvinna för mig. Men jag har blivit så van vid det att jag inte lägger märke till det lika mycket längre. För mig är det stora problemet tröttheten och saknaden efter att få vara social. Min kropp arbetar 24 timmar om dygnet och jag måste ofta ta en paus.

Så på det stora hela har min endometrios gjort stor inverkan på mitt liv. Både gott och ont. Det har varit en turbulent resa, men jag tror att jag har kommit till någon slags försoning med den. Jag kan fortfarande bli ledsen eller frustrerad över vissa saker som rör endometrios, men samtidigt tycker jag att det är skönt att jag alltid kan se tillbaka och veta att det finns en anledning till varför jag känner som jag gör.


Har du genomgått behandlingar, operationer eller något annat?

Jag har varit och är fortfarande i behandling. Tyvärr tror jag inte att det kommer att upphöra inom en snar framtid – vilket är okej. Jag har också tidigare gjort en titthålsundersökning. Det var en mycket tuff operation för mig eftersom min kropp inte reagerade bra på morfin, som var det smärtstillande medel jag fick efteråt. Jag tror att det tog ett tag innan jag kom på fötter igen. Titthålsoperationen gav mig fem små ärr på magen och det har tagit tid för mig att vänja mig vid dem eftersom de störde mig mycket. Men nu har de blivit en del av mig och min process.


Vad har hjälpt och hjälper dig i din vardag med din endometrios?

Det har hjälpt mig mycket att sätta ord på det. Precis som jag gör nu. Att berätta för andra om mina erfarenheter. Samtidigt är jag alltid nervös för det, eftersom underlivet, mens och fertilitet är lite av ett tabubelagt ämne och jag vill aldrig låta som eller bli sedd som en person med en sjukdom. Det är bara jag. Det hjälper mig mycket att hålla fast i mina rutiner. Jag har alltid mina minipiller i väskan, bindor, tamponger, smärtstillande medel och regelbundna gynekologiska kontroller.


Vad kan du som partner eller nära anhörig göra för att stötta och hjälpa på bästa möjliga sätt?

Jag är den typ av person som ofta går ensam med mina tankar och frustrationer. Endometrios är också en mycket ensam sjukdom eftersom det är så lite fokus på den, trots att en av tio kvinnor lider av den. Det kan alltid vara skönt att en partner eller anhörig frågar hur du mår. Som anhörig behöver du inte nödvändigtvis veta allt om endometrios, för det gör inte jag heller. Det viktigaste för mig är att jag har anhöriga som kan stötta mig i svåra tider. Det har definitivt varit en stor omvälvning för dem också och jag förstår att det kan vara svårt och ta tid att förstå.


Vad skulle du säga till en ung kvinna med smärtsamma menstruationer eller som har diagnosen?

Åh, det är svårt att svara på den frågan. Normalt skulle man säga ”det är okej”, men jag tycker inte det. Det är jättejobbigt. Jag tycker att det är viktigt att lyssna på sin egen kropp och göra det som känns rätt. Ingen process är den andra lik. Jag kommer därför aldrig att kunna se mig själv i en annan kvinnas erfarenheter till 100 procent och det är viktigt att säga att mina tankar, erfarenheter, processer osv. inte nödvändigtvis är desamma för en annan kvinna. Lyssna därför alltid på dig själv och vad du tror är rätt för dig att göra.

Läs mer

Personliga berättelser

Maria lever med endometrios: ”Jag har lärt mig att lyssna på min kropp”

Endometrios är en knepig sjukdom som många kvinnor inte vet att de har förrän de försöker bli gravida, medan andra med sjukdomen lever med kronisk smärta. Här delar Maria med sig av sin historia.

27. juli - 2022

wawa fertility

Skelbækgade 2, 6 sal

København V

CVR: 41507349

Sociala medier

  • Facebook
  • Instagram

Data- och sekretesspolicy