Nina: om att komma i tidig övergångsålder

Läs Ninas berättelse om vad hon trodde var en graviditet, men som visade sig vara en tidig övergångsålder. Vi pratar med Nina om den mentala sidan av en tidig övergångsålder – vilka tankar hon haft om att få barn och hur hon fick sin diagnos.

Skrevet af:

wawa fertility

27. september - 2022


Bästa Nina – berätta kort om dig själv och ditt liv

Jag bor i Enskede precis utanför Stockholms innerstad med min man och två barn, som är 5 och 8 år gamla. Jag är skribent och programledare och driver bland annat två poddar, en som heter Vattnet Går, som handlar om graviditet och förlossning, och en som heter Nina&Valerie 40+, där vi djupdyker i medelålderns fantastiska värld. Jag älskar min trädgård och spelar gärna padel så ofta det går!


Hur fick du diagnosen tidig övergångsålder (POI)?

Jag trodde jag var gravid, mensen försvann, brösten ömmade och det kändes exakt som de gånger jag varit gravid tidigare. Lycklig tog jag ett gravidtest, sen ett till och ett till. Men till slut fick jag inse att det var något som inte stämde, så jag bokade tid hos gynekolog som i stället för att berätta att jag faktiskt var gravid sa att jag i stället kommit i för-klimakteriet.


Vet du något om orsakerna till varför du kom i tidig övergångsålder?

Vi har dessvärre inte kunnat hitta någon tydlig anledning. Min mamma kom i klimakteriet först vid 55 års ålder och hur det var för mina farmödrar och mormödrar är svårt att veta då klimakteriet inte är något man pratade öppet om förr.


Berätta om dina tankar och känslor strax efter du fått diagnosen

Först var jag lite lättad, men när jag insåg att jag antagligen inte var gravid så blev jag rädd att jag hade blivit sjuk och att det var något riktigt illa. Så att höra att det ”bara” var klimakteriet var rätt skönt. Men sen kom alla känslorna – bitterhet, ilska över kvinnans ständiga kämpande, sorg över att det inte blir fler barn, rädsla eftersom jag fick så dålig information kring vad det här egentligen innebar för mig. Min gynekolog bad mig googla för att själv komma fram till passande behandling, så jag kände mig väldigt ensam och utelämnad – och förbannad. Hur kan kvinnors hälsa vara så lågt prioriterad att inte ens en gynekolog kan det här bättre?


Hur har du och din partner hanterat problematiken?

Jag är dessvärre en person som gärna ska klara allt själv, så jag har varit dålig på att inkludera min man i det här. Jag försöker bli bättre på att ta hans hjälp. Men det var tack vare honom som jag insåg att jag nog behövde hitta en gynekolog som tog frågan på allvar. Min man menade att jag var deprimerad, vilket jag först blev irriterad över att han sa – hur kunde han säga något så dumt, liksom! Men sen sjönk det in och jag insåg att jag gått i flera år med ett vemod i kroppen, en olustkänsla och känslan av att ingenting känns kul. Jag var absolut deprimerad, känslig för stress, energilös. Mina symtom var främst mentala i stället för de där fysiska som svettningar, sömnlöshet och ilskeutbrott som jag trodde var det som klimakteriet var.

Nina och hennes familj

Har du haft några bekymmer med att få barn? Genomgick du fertilitetsbehandling?

Tack och lov har vi fått två fantastiska barn utan problem, men innan jag fick min son så kollade jag hur mycket ägg jag hade kvar. Eftersom jag var 38 år så insåg jag att det kanske inte fanns hur mycket som helst kvar och mycket riktigt var min äggreserv väldigt låg och gynekologen sa att jag nog skulle få problem att bli gravid på naturlig väg. 5 dagar efter att hen sa det så var jag gravid, så jag skrattade bort hens dåliga diagnos och tänkte inte mer på det. Nu i efterhand inser jag att jag hade en enorm tur eftersom jag säkert redan då var på väg in i förklimakteriet.


Hur mådde du mentalt innan du fick barn och din diagnos, och hur har du det i dag?

Oj, jag minns knappt hur jag mådde innan barn. Haha. Det känns som en evighet sedan, men jag minns mig själv som en väldigt energisk, positiv, glad och påhittig kvinna. Genom den här resan har jag i stället blivit en trött, medelpeppad, osäker person som gärna tvivlat på sig själv. Men nu, efter att ha kommit igenom det värsta (hoppas jag) och genom behandling så ser jag äntligen livet i färg igen, jag känner pirr i magen, jag vill göra saker och jag känner igen mig själv och jag har slutat tvivla på mig själv! Det är underbart. I Japan kallar man klimakteriet för ”en ny vår” och på många sätt är det både ett fantastiskt och ett sant sätt att se på det.


Har du några goda råd till andra kvinnor som just har fått diagnosen?

Var uppmärksam på ditt mentala mående. Jag trodde som sagt jag var deprimerad eller att jag var utbränd och väldigt många kvinnor blir feldiagnostiserade i det här och får i stället antidepressiva utskrivet när de i själva verket kanske genomgår en hormonell förändring och väldigt få allmänläkare känner till de här symtomen, tyvärr. Så ha lite koll på hur du mår rent mentalt! Och – prata öppet om det du går igenom, prata med dina väninnor, din partner, alla du möter. Jag har från dag ett varit öppen med min resa och jag insåg att det här är ännu ett ämne som vi kvinnor genom historien ska gömma och skämmas över. Men det är inte rätt! Vi hjälper varandra och gör våra döttrar en enorm tjänst om vi öppnar upp kring det här ämnet. Ju fler som pratar om det, ju fler snappar upp behovet kring kunskap och hjälp inom kvinnors hälsa! Så kör hårt, du är värd det bästa!

Läs mer här

Personliga berättelser

Maria lever med endometrios: ”Jag har lärt mig att lyssna på min kropp”

Endometrios är en knepig sjukdom som många kvinnor inte vet att de har förrän de försöker bli gravida, medan andra med sjukdomen lever med kronisk smärta. Här delar Maria med sig av sin historia.

27. juli - 2022

wawa fertility

Skelbækgade 2, 6 sal

København V

CVR: 41507349

Sociala medier

  • Facebook
  • Instagram

Data- och sekretesspolicy