Louise är oförklarligt barnlös: "Jag vill inte ge upp hoppet"

Louise och hennes pojkvän är oförklarligt barnlösa. Under de bra dagarna insisterar de på att drömmen om deras biologiska barn fortfarande lever. Under de dåliga dagarna kretsar tankarna kring att det kanske aldrig kommer att lyckas.

Skrevet af:

Sara-Lisa Schuster-Rossel

Personliga berättelser

28. november - 2021


Louise Vad känner att hennes liv är i standbyläge. Hon är redo att bli mamma och lägga ungdomslivet bakom sig, men trots flera försök har hon och hennes pojkvän ännu inte lyckats bli gravida. Vi pratade med Louise om de ambivalenta känslor och tankar kring att vara oförklarligt barnlös.

När började du prata om att ha barn i ditt förhållande?

Som jag minns har vi alltid kunnat prata om barn. Inte så mycket om exakt när vi ville ha barn tillsammans men mer om de tankar vi har om när vi förväntade oss att vara redo för det.

Jag är lite över ett år äldre än min pojkvän, och hans uppfattning om sin ålder som förstagångspappa passade inte riktigt in i min uppfattning om min ålder som förstagångsmamma. Jag minns att jag ganska tidigt i förhållandet var orolig för det eftersom jag innerst inne kände hur min biologiska klocka tickade på.

Han visste inte att jag gick med de tankarna – det kom fram först när han närmade sig slutet av sin utbildning och en dag kände att nu när han är klar med sin utbildning och har fått ett jobb så kunde vi väl börja fundera på att skaffa barn.

Jag var tvungen att fråga honom några gånger om han menade det, för jag skulle inte tillåta mig att öppna upp helt för min barnlängtan om han inte menade det på allvar. Min osäkerhet kom också av att han vid den tiden var fyra år yngre än den ålder han ursprungligen hade pratat om. Som tur var gav han mig det svar jag hade hoppats på och därifrån gick det fort. Jag var redo.

Vi intervjuar

Louise Vad, 29 år. Är
kandidatstudent i
religionsvetenskap
på Aarhus Universitet.
Har varit tillsammans
med sin pojkvän sedan
januari 2017.

Hade ni några orosmoln när ni började försöka bli gravida?

Jag var egentligen inte orolig för att något skulle vara fel på mig eller oss, men vi kände och känner fortfarande några par som har kämpat. Därför var vi först och främst medvetna om att fertiliteten inte är lika för alla.

Jag ville ligga steget före. Redan innan jag tog ut min spiral, vilket var preventivmedlet vi använde, hade jag köpt en termometer och ville börja mäta min temperatur för att tajma min ägglossning. Jag sökte också på nätet och hittade alla möjliga symptom på tidig graviditet så att jag skulle vara redo att upptäcka det så tidigt som möjligt.

Särskilt minns jag det upplyftande symtomet implantationsblödning. Jag var ganska säker på att jag fick en sådan under den första cykeln eftersom jag upplevde en liten blödning kort efter min ägglossning. Men nej, ganska kort tid senare kom min menstruation, och även om vi var lite besvikna över att jag inte var gravid så var det trots allt en lättnad att min menstruation kom så snabbt efter många år med spiral, då jag inte hade blött alls.

Nästa cykel skulle vi lyckas.

Men redan 19 dagar efter att cykeln hade börjat började jag blöda. Först hoppades jag på att det var den berömda implantationsblödningen än en gång, men den här gången var det annorlunda. Jag blödde mer och trodde därför att menstruationen hade börjat. Det var här min oro för vår fertilitet började: För om jag bara hade en cykel på 19 dagar och sedan blödde i 11 dagar, då måste något vara fel.

Månaderna gick där jag hade en rad konstiga cykler med relativt långvariga och konstiga blödning som sedan slutade med några dagars regelbunden menstruation. Ganska snart kontaktade jag min läkare som kallade mig på blodprover när vi gått i ungefär ett halvår. Det var början på vår utredning.

När de första blodproven kom tillbaka med perfekta värden borde jag ha tagit nya. Som jag minns var jag tvungen att ta olika blodprover löpande under en period på 4-5 månader, eftersom det också handlade mycket om att få proverna tagna vid rätt tidpunkt i min cykel. I december 2019 blev jag remitterad till en gynekolog, för även om alla blodprover var bra, tvivlade min läkare fortfarande på om jag överhuvudtaget hade ägglossning.

Besöket hos gynekologen var inte så sensationellt. Kvinnan som utförde ultraljudet på mig verkade nästan likgiltig och sa helt enkelt att "ja, du har haft ägglossning". I allmänhet var det goda nyheter, men nu hade vi också kommit så långt att jag inte kunde utredas vidare. Det var min pojkväns tur.

Även om min pojkvän inte var särskilt exalterad över att det nu var hans tur, var svaret på hans spermaprov mycket positivt. Både proverna på kvantitet, mobilitet och DNA-skador var precis som de borde vara, faktiskt bättre än de flesta.

Så allt var bra, men nu hade vi nästan försökt i ett år, och hoppet om att det skulle hända naturligt för oss bleknade.

Som tur är är min läkare fantastisk och gav oss en remiss till fertilitetsbehandling trots att hela året inte hade gått än.

Hur har ditt behandlingsförlopp sett ut?

Vi provade själva från mars 2019 och framåt. På grund av den pågående utredningen var vi redo för vår första IUI-H-prövning i april 2020. Efter tre försök blev vi remitterade till IVF och under tiden fick vi ytterligare två försök.

Under mina IUI-försök visade det sig också varför jag får blödningar under min cykel. Det är inte min slemhinna som blöder utan min livmoderhals som är väldigt känslig mitt i min cykel. Så det är inget jag behöver oroa mig för vad gäller min fertilitet.

Vi hade vårt första samtal om IVF med Regionsjukhuset i Horsens i Danmark i september 2020, men på grund av en "coronabubbla" kunde vi inte anmäla oss till behandling direkt. Vi hade tur och fick veta att vi var tvungna att anmäla oss till det första försöket i början av november 2020, men fick avslag. Min nästa cykel sammanföll med klinikens julledighet. Därför kunde vi anmäla oss först i början av januari 2021, och den här gången hade vi turen att komma in.

Jag svarade bra på hormonerna trots att dosen inte var särskilt hög. Faktum är att jag bildade så många bra folliklar att de var rädda för överstimulering, så därför gjordes mitt experiment om till ett totalfrys-experiment. Jag skulle inte få ett ägg överfört i den cykeln utan fick vänta tills jag fått menstruation två gånger innan ett ägg kunde läggas tillbaka.

Jag fick ut 12 ägg under ägguttagningen och av dem sattes fyra blastocyster i frysen. Det är vi oerhört glada över. Ödet ville att min cykel skulle börja störas under månaderna efter ägguttagningen, och därför var vi tvungna att vänta till april 2021 innan jag kunde få mitt första ägg överfört. Tyvärr hade kliniken bestämt att testdagen skulle vara två dagar efter (icke)-förväntad menstruation.

Jag hann aldrig till testdagen innan jag fick min menstruation.

Nästa överföring skulle ske i förlängning av den första. Men det avbröts efter tre ultraljud, då jag hade en cysta som störde min egen hormonutveckling och därmed också förhindrade att både follikel och slemhinna utvecklades som de skulle. Den cykeln var extremt lång och yttre omständigheter som andras graviditeter fick mig ibland att falla ner i ett svart hål. Jag minns att jag i en vecka grät i flera dagar, under alla tider på dygnet.

Efter en cykel på ca 45 dagar kom äntligen min menstruation och vi skrev in oss på en ny överföring, denna gång med hormoner som skulle förhindra follikelbildning och bygga upp slemhinnan. Men det gick inte. Jag bildade en follikel ändå och min kropp svarade helt enkelt inte som den skulle. Vid mitt senaste ultraljud minns jag att läkaren kallade det "en dålig cykel", och hon hade förmodligen rätt. Våra tre återstående blastocyster är för värdefulla för att testa i en dålig cykel.

Nu är vi i vänteläge. Den andra inställda cykeln var i mitten av juni och nu har kliniken sommarstängt. När vi ska börja igen blir det utan några andra hormoner än ägglossningssprutan. Jag vet att jag lätt kan bilda de nödvändiga hormonerna själv, och nu vill jag inte ha mer störningar än vad som är absolut nödvändigt.

Hämta wawa app i App Store

wawa app är en assistent som vägleder dig genom din fertilitetsbehandling. Här får du verktyg och känslomässigt stöd som ökar chanserna för en lyckad behandling. Vårt mål är att göra en av de svåraste resorna bara lite lättare.

Hur är det att vara i fertilitetsbehandling jämfört med när du försökte bli gravid på egen hand?

Naturligtvis önskar vi mer än något annat i världen att vi kunde göra allt hemma i sängen, och det kommer nog inte som någon överraskning att vi kan känna oss avundsjuka på de som kan göra det själva.

Men även om det kan låta konstigt så är det en lättnad för oss att vara i behandling, jämfört med när vi själva provade. Lättnaden tror jag kommer från den uthållighet jag lagt ner från första början. När jag la av med preventivmedlet gick jag så långt att jag försökte matcha ägglossningen och sexet hemma var väldigt planerat och inte särskilt njutbart.

Efter ett halvår hade vi ett långt snack om det hela. Ingen av oss ville ha barn på det sättet och då slutade jag testa mig inför ägglossning och vi kom bara överens om att bara ligga med varandra när vi verkligen ville. Det lättade lite, men jag hade ändå svårt att släppa tankarna. Jag ville bara bli gravid.

Vårt första steg i fertilitetsvärlden var att gå igenom IUI-H. Här kom det schemalagda sexet tillbaka lite, för vid varje försök fick vi veta att det var en bra idé att ha sex den kvällen också.

Så nu var det inte bara jag som sa "nu"; nu hade vi läkarordinerat sex.

Nu när vi är i IVF/FET-behandling kan vi andas ut. När vi hade ett första möte i Horsens sa de: ”Slappna bara av och njut av varandras sällskap medan ni väntar. Det finns ingen anledning att försöka hemma längre, vi ordnar allt härifrån”. Sagt och gjort. Vi har satt allt vårt förtroende till läkarna i Horsens och vi tror att det är de som ser till att vi en dag får ett barn i famnen.

Kan du beskriva känslorna kring att vara oförklarligt barnlös?

Å ena sidan önskar jag att vi hade en diagnos, för då kanske vi kunde göra något åt det. Å andra sidan är jag också glad att vi är på en plats där drömmen om att få våra biologiska barn lever och frodas. Att vara oförklarligt barnlös är för mig bara en term som beskriver att vi ännu inte vet vad som är fel.

För min del tänker jag att det är något fel på mig. Min pojkväns sperma är så noggrant testad och visar så bra resultat att "felet" måste ligga hos mig. Vi vet också att mina ägg vill bli befruktade av hans sperma, så jag tror att det är något fel på min förmåga att få det befruktade ägget att fastna.

Det vi får höra är att förutsättningarna är optimala. Det gör att jag låter mig själv hoppas och tro på det så mycket jag kan. Jag ger inte upp hoppet och min optimism, för jag får höra att det finns goda chanser.

Dessutom tror jag inte att min besvikelse skulle minska av att jag håller hoppet nere.

Det är mycket normalt att reagera känslomässigt olika som par under en fertilitetskurs. Hur har ni tacklat varandras olikheter på vägen?

Vi reagerar väldigt olika. Mina känslor sitter på utsidan av kroppen och jag uttrycker det genom att gråta floder. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna alls när vi står inför ett nytt nederlag. Min pojkvän å andra sidan är väldigt lugn och inte lika utåtagerande som jag.

Mina reaktioner gör att jag måste tänka på att också fråga honom hur han mår. För om jag inte gör det så kan det snabbt bli ett hem där det bara finns plats för mina känslor. Därför frågar jag honom och han får uttrycka sig så mycket eller lite han vill. De allra flesta dagar är dock inte krisfyllda dagar av gråt och sorg.

De flesta dagar är helt vanliga dagar där infertilitet bara spökar i bakgrunden.

Under de dagarna är vi mest optimistiska och samtalen handlar om det vi ser fram emot och de förhoppningar vi har inför framtiden. Dagarna då det gör ont är de dagar då vi pratar om att det kanske aldrig kommer att lyckas, eller så går jag med tankar om att min pojkvän kanske kan bli pappa till en annan kvinna, eller att det är mitt fel. De tre sakerna blandas ofta ihop i mitt huvud.

Men även när vi pratar om de sakerna försöker vi förvandla det till något positivt. Med tre blastocyster i frysen och ytterligare två IVF-försök i det offentliga kan vi inte göra annat än att vara hoppfulla. Och skulle det inte lyckas inom offentlig sektor, då går vi till privat sektor.

Louises siffror

5 IUI-H
1 IVF (utan överföring)
1 FET
2 inställda FET
0 graviditeter

Har du pratat om en plan B för att bli förälder ännu?

För mig är vi faktiskt redan på plan C vad gäller att bli föräldrar. Plan A var hemma privat, plan B var insemination och nu är vi vid plan C som är IVF/FET. Plan D, E, F ligger långt fram i tiden, och det är något vi bara har pratat om perifert. Det handlar om olika privata kliniker hemma och kanske även utomlands, men det är som sagt något vi kommer att sätta ord på riktigt först när vi närmar oss.

Hur har att vara i fertilitetsbehandling påverkat din vardag och ditt sociala liv?

Om det är coronanerstängningen eller vår behandling som bär skulden vet jag inte, men jag har länge haft en känsla av att vara i standbyläge. Som om jag bara väntade på att mitt liv skulle börja. Även om jag är student och ibland känner för att gå på fester är jag snart 30 år och känner att ungdomslivet med de många festerna och stadsresorna är på väg att bli ett avslutat kapitel. Jag känner mig redo att bli mamma och att lägga ungdomslivet helt bakom mig.

Men jag är ingen mamma, jag är inte ens gravid, och det är därför det känns så långt borta.

Det är som ett limbo där ungdomen håller i mina fötter medan jag sträcker ut mina händer så långt ut för ett liv som mamma och som förälder med min pojkvän som jag kan.

Följ Louise här

wawa community

Ja tack!

wawa fertility ger dig den senaste kunskapen inom fertilitet och behandlingar

Registrera dig här och få ett meddelande så snart det händer något nytt.

Läs mer

Personliga berättelser

Lene Vester-Madsen: "Jag blev någons mamma"

Lene upplevde upprepad graviditetsförlust, och resan mot moderskap tog fyra år. Längs vägen bestämmer hon sig för att dela med sig av både sorger och glädjeämnen på sitt Instagramkonto.

28. november - 2021

wawa fertility

Skelbækgade 2, 6 sal

København V

CVR: 41507349

Mejl: kontakt@wawafertility.comTlf.: 31127080Cookie indstillinger

Sociala medier

  • Facebook
  • Instagram

Data- och sekretesspolicy