Forskare: Vad visar den senaste forskningen om återkommande graviditetsförluster?

Vissa säger att det är det naturliga urvalet när en kvinna förlorar en graviditet. Och att en enda graviditetsförlust inte är onormalt. Men forskningen om återkommande graviditetsförluster pågår för fullt just nu. Vad visar den oss?


This article is also available in:

Dansk,

Norsk


Skrevet af:

Tanja Schlaikjær Hartwig

21. maj - 2022


Vi har bett läkaren och forskaren Tanja Schlaikjær Hartwig om att informera dig och oss om den allra senaste forskningen om möjliga orsaker till återkommande graviditetsförlust.

Vi intervjuade forskaren Tanja Schlaikjær Hartwig om hennes arbete med forskning om graviditetsförlust vid Hvidovre sjukhus. Varje dag möter hon kvinnor och par som är i djup sorg över att ha upplevt en graviditetsförlust, och hon gör vad hon kan tillsammans med sina kollegor för att lära sig mer om de bakomliggande faktorerna.

Hon berättade för oss att oavsett om man har drabbats av graviditetsförlust en eller tre gånger har man behov för att veta varför – ett "varför" kan nämligen vara utbytbart mot ett "hur", hur kan vi ändra utfallet av nästa graviditet så att vi inte behöver gå igenom samma sorg igen.

Vi bad henne därför att dela med sig av den senaste forskningen och kunskapen på området – vilka orsaker ser forskarna som en faktor för graviditetsförlust? Tanja beskriver nedan de orsaker som hittills har identifierats.

Kromosomavvikelser

Preliminär forskning om graviditetsförlust har visat att cirka 60 % av de förlorade graviditeterna har en kromosomavvikelse som är oförenlig med liv. Oftast är det en extra kromosom eller stora förändringar som påverkar många gener. Ju fler graviditetsförluster du har haft, desto mer sannolikt är det dock att fostret inte har en kromosomavvikelse, utan att förklaringen förmodligen ligger hos dig eller din partner.

Vi vet också att risken för återkommande kromosomavvikelser i en framtida graviditet är låg, eftersom de flesta avvikelser tros uppkomma spontant tidigt i befruktningen. Den enda väldokumenterade kopplingen till kromosomavvikelser hittills är kvinnans ålder, för från 25 till 40 års ålder ökar risken för kromosomavvikelser till mer än det dubbla. Det kan därför kännas som en kapplöpning mot tiden när det lilla hjärtat inte slår och du måste anpassa dig både fysiskt och mentalt till en ny graviditet.

Orsaken till vår bristande kunskap om graviditetsförlust är att graviditetsvävnaden inte undersöks och att man därför inte vet vad orsaken är. Enligt vår åsikt är undersökningen av fostret den viktigaste utgångspunkten för att förstå och slutligen behandla graviditetsförlust. Hittills har man använt en mycket sårbar metod för att testa kromosomavvikelser i graviditetsvävnad. Metoden kräver att cellerna är levande så att de kan odlas till flera celler. Detta är både tidskrävande och det finns en risk att inga celler växer eller att de som växer kommer från modern och inte från fostret. Med nya metoder, som bygger på DNA som isolerats från graviditetsvävnad, kan vi nu undersöka fostret på ett mycket mer tillförlitligt sätt och till och med identifiera mindre genetiska förändringar. Vi misstänker nämligen att förändringar på gennivå kan avgöra om en graviditet utvecklas, och därför undersöker vi för närvarande vilka dessa förändringar kan vara.

Även om det forskas i nya och bättre metoder för genetisk undersökning av graviditetsvävnad, erbjuds de fortfarande endast på försök. På Hvidovre sjukhus genomför vi för närvarande den hittills största forskningsstudien om graviditetsförlust och erbjuder genetisk testning av den förlorade graviditetsvävnaden.

Föräldrarnas genetik

Flera studier har visat att det kan finnas en ärftlig faktor i samband med graviditetsförlust. Med andra ord antar vi att det också finns genetiska varianter hos föräldrarna som leder till en ökad risk för graviditetsförlust. Få genetiska studier har dock genomförts bland föräldrar som upplevt graviditetsförlust. Genetiska riskfaktorer kan vara gener som är förknippade med eller ökar risken för kromosomavvikelser eller gener som är involverade i moderkakans utveckling, immunfunktioner, blodets förmåga att koagulera eller de processer som är involverade i bildandet av blodkärl. För att identifiera dessa möjliga genvarianter är det nödvändigt att studera hela arvsmassan hos en stor grupp kvinnor som drabbats av graviditetsförlust. På detta sätt kan vi skapa ett bibliotek av gener hos par med graviditetsförlust och genom det upptäcka de varianter där sambandet är starkt. Dessa studier pågår också för närvarande.

Vi vet redan att en så kallad balanserad translokation hos en av föräldrarna kan orsaka graviditetsförlust. Vid en balanserad translokation byts DNA-material mellan två olika kromosomer utan att något genetiskt material går förlorat. Oftast är bäraren av en balanserad translokation frisk, men när kromosomerna överförs under befruktningen kan det leda till allvarliga kromosomavvikelser hos fostret och följaktligen till en graviditetsförlust. Vid återkommande graviditetsförluster på grund av balanserad translokation hos en av föräldrarna är det möjligt att utföra äggsortering, där blastocysten undersöks för kromosomavvikelser (preimplantatorisk genetisk testning för aneuploidi - PGT-A) innan den återinförs i livmodern. Denna teknik är ingen garanti mot graviditetsförlust, men den ökar sannolikheten för ett kromosomfriskt foster och därmed en lägre risk för graviditetsförlust.

Indikator för framtida sjukdomar?

Ny forskning har visat att kvinnor med återkommande graviditetsförluster löper ökad risk att utveckla ett antal sjukdomar senare i livet. Baserat på registerdata från över 10 000 danska graviditetsförluster fann vi en ökad förekomst av diagnoser som diabetes, kardiovaskulära sjukdomar, autoimmuna sjukdomar, infektionssjukdomar, lungsjukdomar, gastrointestinala sjukdomar och psykiska sjukdomar. Detta innebär att graviditetsförlust inte bara kan betraktas som ett reproduktionsproblem, utan också som en indikator på senare sjukdom och att samma underliggande mekanismer kanske orsakar både graviditetsförlust och senare sjukdom. Det är viktigt att forskning bedrivs så att vi kanske kan förebygga både graviditetsförlust och senare sjukdomar.

Psykologiska konsekvenser av graviditetsförlust

Som du kanske själv har upplevt är graviditetsförlust fortfarande ett stort tabu och är ofta förknippat med känslor av skuld och skam. Graviditetsförlust har uppfattats som något mycket privat och något som i första hand berörde kvinnan. Den senaste forskningen involverar dock i allt högre grad mannen, både som en del av förklaringen till förlusten och för att förstå de psykologiska konsekvenserna av förlusten. I en kvalitativ studie där man intervjuade par som drabbats av graviditetsförlust fann man att många män också upplever en stor sorg, men att de ofta förtränger den och försöker vara den som stöttar och är optimistisk – de måste ju vara starka eftersom det inte är de som drabbas fysiskt. Kanske är tabun kring graviditetsförlust ännu större bland våra partners...

Bland kvinnor vet vi att om man drabbas av tre eller fler graviditetsförluster har man en betydligt ökad risk för att drabbas av depression. Det är en vittnesbörd om de ärr på själen och krossade drömmar som uppstår när man förlorar en önskad graviditet.

Vissa studier visar att sorgen över att förlora en graviditet är oberoende av graviditetens längd. Att förlora en önskad graviditet i första trimestern är alltså inte nödvändigtvis en mindre sorg än att förlora en graviditet nära beräknat födelsedatum. Sorgen över förlusten är individuell och kan inte förutses. Lyckligtvis ser vi att fler och fler av er träder fram och berättar er historia, vilket bidrar till att sätta fokus och öppenhet på frågan och därigenom minska tabun runt graviditetsförlust. Vi märker också att många av er, mitt i sorgen, letar efter en förklaring, prognos, förebyggande åtgärder och behandlingsalternativ för graviditetsförlust.

Just nu har två medborgarförslag lagts fram om graviditetsförlust i Danmark. Den ena gäller erbjudandet om psykologiskt stöd redan efter den första graviditetsförlusten. Alla har inte behov av detta, men med tanke på de möjliga psykologiska konsekvenserna av att drabbas av graviditetsförlust stöder vi förslaget och tror att hjälpen i denna kris också kan användas i andra situationer, vilket minskar behovet av mer omfattande stöd senare i livet.

Foster-DNA i moderns blod

När du är gravid cirkulerar små mängder DNA från fostret och moderkakan i ditt blod. Nya metoder kan analysera dessa små bitar av DNA från en gravid kvinnas blod och med stor säkerhet avgöra om fostret har extra eller saknar kromosomer. Metoden används redan för att upptäcka trisomi 21 (Downs syndrom) i levande graviditeter (så kallad NIPT eller NIPS), men forskningen tittar nu också på hur den kan användas för att upptäcka kromosomavvikelser hos icke-levande foster. Om det visar sig att blodprovet ensamt kan avgöra om fostret hade en kromosomavvikelse eller var kromosomfriskt, behöver man inte längre samla in graviditetsvävnad för att säkerställa en fosterdiagnos.

DNA-skadad sperma

I alla kroppens celler, inklusive dina ägg, finns det mekanismer för att reparera de små DNA-skador som uppstår hela tiden och som är helt naturliga. Om reparationen misslyckas eller uteblir kan DNA-skadan leda till så kallade mutationer eller skador i DNA:et (DNA-fragmentering), vilket kan påverka cellens funktioner. Spermaceller kan inte reparera eventuella DNA-skador och därför förekommer en högre nivå av DNA-fragmentering i spermier (även kallad sperm DNA-fragmentation - SDF) än i andra celler i kroppen. SDF ingår inte i den nuvarande redogörelser av spermakvalitet, och därför kan hög SDF förekomma i spermaprover med normal spermakvalitet.

När ditt ägg befruktas av en spermiecell kan äggets reparationsmekanismer reparera en del av de mutationer som uppstått i spermiecellen, men om DNA:t i spermiecellen är fragmenterat kan skadan inte repareras. Därför förs DNA-skadan vidare till blastocysten, som senare utvecklas till foster. Höga nivåer av SDF har visat sig vara vanliga i flera studier, och 40 % av männen hos par med återkommande graviditetsförluster har visat sig ha höga nivåer av SDF. Vi vet också att cirka 40 % av SDF är relaterat till stigande ålder medan 60 % är relaterat till ohälsosamma levnadsvanor som bland annat fetma, insulinresistens och metaboliskt syndrom (föregångare till diabetes). Ett samband mellan SDF, rökning och antalet nya mutationer hos nyfödda har också påvisats.

Sådana resultat tyder på att du som kvinna inte är ensam "ansvarig" för graviditetsförlusterna, utan att män lika gärna kan vara en del av förklaringen. Det finns alltså ingen bra ursäkt för att inte tillsammans fimpa cigaretterna, minska på skräpmaten och promenera mera.

Hormonstörande ämnen

Det är numera ett faktum att kemikalier i vår omgivning kan påverka fertiliteten, och därför är användningen av dem i Sverige numera reglerad. Forskningen fokuserar nu på de mindre giftiga hormonstörande ämnena, som ändå kan påverka hormonsystemet. Vi kommer alla dagligen i kontakt med många potentiellt hormonstörande ämnen, t.ex. genom mat, kläder, kosmetika, elektronik, förpackningar, husdamm och luften vi andas. De flesta hormonstörande kemikalier kan mätas i blodet eller urinen hos oss alla, och World Health Organisation och United Nations Environment Programme (WHO/UNEP) har uttryckt oro över effekterna av hormonstörande kemikalier på vår hälsa, inklusive fertilitet (State of the science of endocrine disrupting chemicals – 2012. WHO/UNEP, 2013). Vi behöver dock studier på stora och oselekterade grupper av par som drabbats av graviditetsförlust för att klargöra vilken roll hormonstörande ämnen spelar för graviditetsförlust.

Immun- och hormonsystemets roll vid graviditetsförlust

Flera studier har visat att det kvinnliga immunförsvaret, inklusive tillstånd där immunförsvaret aktiveras på ett olämpligt sätt mot kvinnans egna vävnader (autoimmuna sjukdomar), är inblandat i vissa graviditetsförluster. Detta tyder på att immunsystemet spelar en roll, särskilt när friska foster går förlorade. Immunförsvaret kan också orsaka förluster som uppstår efter en komplicerad förlossning, där extra fosterceller har överförts till moderns blod och kvinnans immunförsvar därmed har exponerats för och reagerat på fostrets "främmande" celler.

Hormonsystemet kan också vara inblandat i graviditetsförlust av kromosomfriska foster. Studier har visat att det finns ett samband mellan graviditetsförlust och ämnesomsättning, diabetes, polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), fetma, förhöjda nivåer av hormonet prolaktin och låga nivåer av D-vitamin. För vissa kvinnor kan förlusten också bero på otillräcklig utveckling av gulkroppen – den del av äggstocken som utsöndrar de graviditetsfrämjande hormonerna i början av graviditeten.

Forskning pågår om hur dessa sjukdomar påverkar den tidiga graviditeten och hur de kan behandlas optimalt så att färre friska foster går förlorade i framtiden.

Just nu pågår forskning på Hvidovre sjukhus om återkommande graviditetsförluster. På graviditetstab.dk kan du läsa mer om forskningen.

Hämta wawa app i App Store

wawa app är en assistent som vägleder dig genom din fertilitetsbehandling. Här får du verktyg och känslomässigt stöd som ökar chanserna för en lyckad behandling. Vårt mål är att göra en av de svåraste resorna bara lite lättare.

Läs mer

Diagnoser

5 saker du behöver veta om graviditetsförlust

Varför drabbas vissa av graviditetsförlust medan andra inte gör det? Har du större risk för graviditetsförlust om du har drabbats av en tidigare? Och vilken roll spelar livsstilen när det gäller att förebygga graviditetsförlust? Läs vidare och få läkarens svar.

16. maj - 2022

wawa fertility

Skelbækgade 2, 6 sal

København V

CVR: 41507349

Sociala medier

  • Facebook
  • Instagram

Data- och sekretesspolicy