Elin om att genomgå fertilitetsbehandling: ”Man slits hela tiden mellan hopp och förtvivlan.”

Elin Linder har genomgått 7 IVF-försök utan framgång och därför har hon och hennes partner nu påbörjat behandling i Ryssland. Elin är 39 år och känner inte att det finns så mycket tid kvar.

Skrevet af:

wawa fertility

05. januar - 2022


Efter att ha gått igenom 6 misslyckade IVF-försök med sitt ex hade Elin egentligen beslutat sig för att barn inte var någonting för henne, men så träffade hon sin nuvarande partner och de beslutade sig för att göra ett nytt försök.

Innan utredning, behandling och allt det där – vart var ni då i livet?

Vi hade jobb, hus, katter, ja allt utom barn. Det kändes verkligen som att det var det som fattades.

När uppstod de första tankarna om att vilja bli föräldrar?

Då vi träffades lite senare i livet så pratade vi väldigt tidigt om barn. Jag förklarade att jag verkligen haft svårt på den fronten och inte hade stora chanser att bli gravid.

Jag hade med en tidigare partner gjort 6 IVF med endast ett plus som slutade i MA i v.7 Jag sa också tidigt att jag ALDRIG ville gå igenom en IVF-behandling igen med tanke på all min historik.

Var ni båda redo för föräldraskap?

Utan tvekan, ja!

Vi intervjuar

Elin är 39 år och arbetar som
säljare och är bosatt i Skellefteå.
Hon är tillsammans med Patrik,
som är 40 år och arbetar inom polisen.

Hur gick det därefter?

Vi försökte på egen hand och tiden gick. Jag hade försökt bli gravid i ett tidigare förhållande men man hoppas ju på något magiskt sett ändå att kroppen ska ha förändrats och kanske helt enkelt var mottaglig. Efter ungefär ett år frågade Patrik om vi inte skulle testa med IVF ändå. Han menade att om vi testar det så kan vi iaf inte säga att vi inte har försökt.

Mina känslor hade förändrats och jag kände ändå att det kommer att vara annorlunda denna gång med tanke på all erfarenhet.

Det blir ändå en trygghet att veta hur en behandling går till även om det var flera år sedan sista behandlingen.

Och om jag hade vetat då att jag än i dag – vid 39 års ålder och 8:a IVF:er senare – inte skulle vara mamma, så vet jag inte hur jag hade tagit det.

Berätta om utredningen – hur gick den till? Hur mådde ni?

När vi hade tagit beslutet att vi skulle testa med IVF så kikade vi endast på statistik och hittade en klinik i Uppsala som hade bäst statistik i landet.

De tidigare behandlingarna hade jag gjort i Umeå (vilket ändå är ganska nära) men jag kände att jag behövde testa en annan klinik för att få lite mera hopp.

Vad var nästa steg?

Vi tog kontakt med kliniken och fick ett telefonmöte med en läkare ganska snart efter att jag hade skickat in mina gamla journaler.

Berätta om er behandling?

Baserat på mina gamla journaler så fick vi en behandlingsstart närmare sommaren 2021 (4 månader bort). Det var min önskan då jag verkligen ville ha fått i mig en massa D-vitaminer av solen innan behandlingen. Man försöker med alla medel att optimera varje försök.

Det jag visste sedan tidigare är ju att jag har många ägg och det är iaf en liten tröst men det betyder ju inte att jag får embryon som vill dela sig som dem ska.

Vi behövde inte ens besöka kliniken innan första äggplocket. Jag tog mina sprutor hemma som vanligt och vi körde de 75 milen för att göra äggplocket.

Vid mina två första behandlingar i Umeå så blev jag överstimulerad. Överstimulering handlar om för många folliklar som växer alldeles för fort. Den känslan när helt enkelt för många folliklar helt plötsligt inte är bra är inte trevlig. Tidigare har man bara fått höra att ju fler ägg du får ut desto större chanser.

Mina överstimulerade försök slutade alltid i att inget ägg överlevde.

Alla mina IVF:er har gjort på ungefär samma sätt, korta protokollet. Med erfarenhet kommer också lugn och det var det jag kände vid detta äggplock. Jag visste ungefär vad som skulle hända men det som var lite spännande var ju att det var en annan klinik (som vi dessutom inte ens besökt innan äggplocket.) Desto mer spännande var det för Patrik som inte gjort detta tidigare.

Väl på kliniken så kände vi oss väl omhändertagna. De kändes oerhört proffsiga och det kändes skillnad då detta var en privat klinik. Det kändes mer ombonat och inte lika sjukhuslikt.

Tyvärr ställde ju Covid-19 till det och stackars Patrik fick inte vara med på äggplocket. Jättetråkigt tycker jag då detta verkligen är något som partnern behöver vara med på för att få vara delaktig hela vägen. Äggplocket gick bra och vi satte oss i bilen och körde hem alla mil. Inte lika roligt efter ett äggplock kan jag säga. Det kändes som att någon hade slitit ut min livmoder. FY!

Det jag inte visste då som kunde hända var att man kan ha för mycket ägg och att de kan växa alldeles för fort samtidigt, och det var precis vad som hände.

Läkarens plan efter min historik med överstimulering var att inte ta ovitrelle-sprutan utan en annan som ges till de som lätt blir överstimulerade. Detta betyder att äggen kommer att odlas till dag 5-6 för att sedan frysas ner och återföras månaden efter.

Läkaren plockade ut 15 ägg, 7st blev befruktade normalt men endast en överlevde och blev en blastocyst. Månaden efter åkte vi ner igen och satte tillbaka embryot.

Sedan börjar det igen VÄNTAN! Det gäller att försöka tänka på annat. Det är inte lätt som kvinna när allt händer inom dig och du dessutom tar preparat som gör att kroppen tror att den är gravid.

Men när det var dags för testdag så kände jag på mig att det inte skulle visa plus. När man har gjort så många misslyckade försök så blir man härdad. Det låter hemskt att säga men så är det för mig iaf. Det blir några tårar och sedan tar den praktiska personen över allt i mig och vi tänker ut nästa steg, nästa försök.

Nästa plan fanns redan där. Den hade vi redan börjat att kika på.

Det positiva med att gått en massa år mellan mina IVF-försök är att det finns så mycket mer att läsa om idag än det gjorde 2014 när jag gjorde mitt första. Detta gjorde att vi redan kikat på alternativ lite beroende på vad vår läkare i Uppsala skulle säga att vårt nästa steg var. Han sa det jag hade fruktat, att vi skulle testa samma sak igen.

Det klarade inte min hjärna av, att vi skulle testa samma sak igen när det bevisligen behöver testas något annat. Jag behöver inte mycket men det som ger hopp i dessa stunder är när man gör något annorlunda.

Då påbörjades nästa process som redan var i rullarna. Vi hade redan innan äggplocket i Uppsala börjat att kika på kliniker utomlands. Vad görs utomlands som inte görs här hemma i Sverige?

Vi kände att vi ska fan göra allt vi kan så att vi kan sedan titta tillbaka och kunna säga att vi inte kunde göra mer. Kunskapen om att kvinnans ägg inte är allt för bra efter 35 spelar en gigantisk roll och ju mer man läser desto mer övertygad blir man. Tiden är knapp, jag fyller ju 40 år 2022.

Vi fastnade för en klinik i Ryssland i St Petersburg. Vår första tanke var, ska vi odla vårt barn i Ryssland? Känns galet! Men så spännande.

O L G A-kliniken i St Petersburg håller web-seminarier på engelska. Jag anmälde mig och var övertygad direkt. De gör så mycket mer än här hemma i Sverige och det är den förändringen vi behöver för att orka hoppas. Vi bokade in oss för en privat konsultation, skickade in allt material tillsammans med en massa blodprover och ultraljudsfilmer. Vi blev erbjudna ett garanti-paket på 4 ivf med egna ägg och får vi inte ett barn efter det så får vi tillbaka våra pengar.

Det rör sig om mycket pengar och till råga på allt så behöver vi betala flygbiljetter, hotell och även vissa mediciner själva.

Nu startade en resa vi aldrig ens drömt om med en fantastisk läkare som är dålig på engelska, visumansökningar, beställa medicin från Holland och försöka hålla sig frisk så att man ett godkänt PCR-test för att ens få komma in i landet.

Det kliniken gör annorlunda är att de kromosomtestar (PGT-A) våra embryon och dessutom genomföra en hysteroskopi samt ERA-test på mig. Detta är alltså direkt 3 delar som OLGA-kliniken gör som Sverige inte gör. Ju äldre kvinnan är desto fler ägg med kromosomavvikelser finns. Detta kändes så skönt att få höra att de ägg de skulle stoppa tillbaka skulle vara av toppenkvalitet och inget annat. Under en hysteroskopi går de in med kamera och tittar i livmodern där de då oftast hittar saker som man normalt inte gör med ett ultraljud.

ERA-test är ett test som visar när det perfekta inplanteringsfönstret är. Det finns nämligen kvinnor som har detta fönster tidigare eller senare än normalt. En läkare kan alltså sätta tillbaka hur många fina ägg som helst, men om inplanteringsfönstret är förskjutet så kommer inget ägg att fästa.

Under mina 7 tidigare behandlingar har jag aldrig fått så fina resultat, och den här gången fick vi 3 blastocyster till frysen! Det är 33 % chans att ett ägg från en kvinna i min ålder ska klara PGT-a-testet och det gjorde en blastocyst som ligger och vänta på oss i detta nu. En perfekt kromosomtestat blastocyst.

Hur påverkades ert förhållande längs vägen – märkte ni av det?

Inför våra behandlingar som vi gör idag så känner jag mig så lugn och samlad. När jag gjorde mina första behandlingar så var jag helt uppjagad och konstant stressad. Så känner jag inte idag utan jag vet att vi gör det bästa tänkbara för oss just nu och vi kan bara hoppas att det löser sig och skulle det inte göra det så är det ok.

Vi kan tänka oss ett liv utan barn.

Det är ju klart att det är en ansträngd situation som vi befinner oss i och mycket i livet ligger på is i väntan på barn. Dessa senaste behandlingar har bara fört oss närmare varandra. Vi gör detta tillsammans och kan verkligen vara starka för varandra när det behövs.

Elins siffror

Nu är jag inne på min 8:e behandling.
IVF med kort protokoll, samtliga gånger.
Den första gjorde vi vanlig befruktning
Resterande gånger har vi gjort ICSI.
1 graviditet: slutade i MA

Hur var det med er intimitet?

Intimiteten förändras i sådana här processer. Att ligga på kommando är inte speciellt kul och nu med vissa behandlingar får vi inte ligga.

Hur kände du dig längs vägen – påverkades din kropp mycket av situationen eller medicinen? Hur mådde du mentalt?

Efter mina första behandlingar så mådde jag inte bra mentalt. Att ständigt misslyckas är inte kul men det kändes som att kroppen klarade det ganska bra.

Hormoner är ju det som man trycker in i kroppen så självklart blir man mer känslig. Det är oerhört stor skillnad på min mentala inställning nu och vid mina första försök.

Man slits hela tiden mellan hopp och förtvivlan. När jag tänker tillbaka så fattar jag inte att jag orkade.

Mentalt så förstår jag att folk blir sjukskrivna. Men inte jag, jag körde på. Det är ju kvinnan som utsätts för allt också, så det är en enorm press hela tiden, men jag känner aldrig att jag har varit arg på mig själv för att det inte har fungerat. Dessutom säger något inom mig att det kommer att gå till slut.

Upplevde du att dina relationer påverkades?

En-IVF behandling blir hela ens värld och för oss på verkar det allt. Inför varje resa behöver vi göra allt för att inte bli sjuka så att vi verkligen får resa iväg så Covid-19 gör det inte enklare.

Det är svårt att förstå den kris man går igenom som barnlängtare så vi är tacksamma för sociala medier för att hitta likasinnade.

Var befinner ni er nu?

Efter 2 resor på kliniken så väntar vi nu på resa nummer 3 för att få sätta tillbaka vår blastocyst. Vilken dag som helst får vi vår nya treatmentplan med datum och planen för fortsättningen. Efter all erfarenhet så känner jag mig så lugn inför detta och jag känner att jag litar på vår klinik till 100 %. Jag gör allt som de säger åt mig att göra och hittills har allt gått superbra.

Vad var det svåraste när du ser tillbaka?

Allt jag inte visste, som jag vet i dag. Och hur arg jag är på svensk vård som tar en massa genvägar och som inte ser varje patient som unik.

Vad skulle du önska att du hade vetat innan behandlingen?

Hur det faktiskt går till och vad det finns som kan gå fel. Att det finns undersökningar som läkare kan göra för att utreda ytterligare.

Hämta wawa app i App Store

wawa app är en assistent som vägleder dig genom din fertilitetsbehandling. Här får du verktyg och känslomässigt stöd som ökar chanserna för en lyckad behandling. Vårt mål är att göra en av de svåraste resorna bara lite lättare.

Läs mer

Personliga berättelser

Cissi: ”Jag vet inte om man blir starkare som par genom en sådan här process. För oss var det inte så.”

Cissi kan sakna den naivitet och hoppfullhet som hon och hennes partner kände i början av sin behandling. I dag är de inte längre tillsammans, men för Cissi hänger inte barnlängtan och kärleksrelationen ihop – och därför fortsätter hon sin resa mot att bli mor på egen hand.

22. december - 2021

wawa fertility

Skelbækgade 2, 6 sal

København V

CVR: 41507349

Sociala medier

  • Facebook
  • Instagram

Data- och sekretesspolicy