Läkaren: Om IVF/ICSI misslyckas – vad händer då?

Vissa par eller kvinnor i behandling upplever att behandlingen inte är framgångsrik eller inte går som planerat. Vad gör man då?

Skrevet af:

Aboubakar Cissé

15. juli - 2022


Intervju med läkaren Aboubakar Cisse, Aagaard klinik
Specialistläkare i gynekologi och obstetrik, Medical Director

Skulle man alltid rekommendera någon form av donation (ägg eller sperma) först, eller kan man börja prata om adoption direkt?

Vi pratar inte så mycket om adoption med våra patienter, utan i stället om äggdonation. För oss är det ett steg på vägen innan vi börjar prata om adoption. I Danmark kan man behandlas med donatorägg fram till 46 års ålder. Och om det inte då har lyckats är adoption ett alternativ. Det är väldigt bra chanser med äggdonation och det är enklare än adoption.

Det går inte att fastställa en gräns för när en behandling aldrig kommer att lyckas eller när det räcker. Det är en process och ett samspel mellan läkare och patient(er). Man börjar inte med att prata om vare sig adoption eller donator. Vi måste komma ihåg att vi har att göra med människor. Det är en process som först och främst kräver att vi har en gemensam förståelse för de behandlingar som patienten har genomgått, resultaten och alla data som vi får från olika försök som har gjorts.

Vi kan ta ett konkret exempel: kvinnans ålder. En kvinna som är 44-45 år gammal och har låg äggreserv. Hon har därför inte många ägg kvar eller tid att prova allt, så äggdonation kommer att diskuteras i ett tidigt skede.

Det är fortfarande ett stort tabu i vårt samhälle. Många har svårt att acceptera att behöva använda donatorägg.

Men vi vill prata med patienten och tala om för henne att chansen att bli gravid är mycket, mycket större med donatorägg än om hon försöker med sina egna ägg. Vissa ger en positiv respons och vill lyssna på en expert. Andra vill inte acceptera det och bara försöka eeen gång till, eller kanske två, för tänk om det skulle lyckas. Även om jag har sagt till henne är chansen 1-2%. För vissa tar det längre tid att acceptera och jag förstår det.

Vi för ett samtal med patienten baserat på alla data som har samlats in under behandlingen. Hur många ägguppläggningar har hon genomgått, fanns det ägg vid ägguttagningen och vilken kvalitet har de? Utifrån det tittar vi på om det är meningsfullt att försöka 1-2 gånger till eller om det ser hopplöst ut. Jag är alltid ärlig.

När det gäller en spermadonator används det naturligtvis alltid för ensamstående kvinnor eller lesbiska par, men faktiskt sällan för par mellan man och kvinna där mannen har nedsatt spermakvalitet. Detta beror helt enkelt på att vi har möjlighet att erbjuda TESA (testicular sperm aspiration), där vi genom ett litet ingrepp kan gå in och hitta de få spermier som mannen har. MikroTESE erbjuds också på vissa platser i Danmark. Dessa behandlingar är steget innan man använder en spermadonator och är lyckligtvis ofta framgångsrika.

Å andra sidan ökar användningen av donatorägg. Man tror att det beror på att kvinnor blir allt äldre när de vill bilda familj, och man ska komma ihåg att kvaliteten och antalet ägg minskar drastiskt från 35 års ålder.

PGT (äggdiagnostik) kan vara en fördel här om kvinnan är äldre och fortfarande har en bra äggreserv. Det säkerställer att de ägg du lägger upp är friska och utan kromosomavvikelser. Men det kräver att du har en bra äggreserv, för annars är det för dyrt och ger lite mening.


Är det läkarens/klinikens ansvar att säga till när något annat behöver göras – eller ska patienten själv säga till?

Det är en ömsesidig diskussion. Varje gång vi gjort 1-3 behandlingar utvärderar vi tillsammans med patienterna hur de reagerade, vad som kom ut av det, vad vi kan göra annorlunda nästa gång, vad som ännu inte har undersökts osv. Så det är något som vi bestämmer tillsammans. Det är viktigt att ha patienterna med i processen.

De googlar mycket och vill prova allt de läst om som kostar pengar. Men vi har ett ansvar gentemot patienterna och vi måste vara ärliga – jag vill inte bara sälja något som de inte kan använda. Jag pratar med dem om att man inte kan jämföra sig med andra. Jag tänker också alltid att om det var min syster eller dotter som gick till en fertilitetsläkare skulle jag vilja att hon fick rätt och ärlig hjälp.


Hur länge skulle du som läkare låta ett par försöka IVF eller ICSI innan du föreslår något annat?

Så länge det finns hopp! Varken kortare eller längre. Med vissa par försöker du 2-3 gånger och kan se att det inte fungerar. Och sen finns det andra som har försökt 15 gånger och du fortsätter eftersom det är obegripligt att de inte blir gravida. Och sen blir de gravida försök nummer 16.


Hur lång tid före ”sista försöket” kommer du att inleda dialogen med paret?

Planen är alltid att efter ungefär tre ägguppläggningar måste vi prata igenom om vi tror på detta eller inte. Om patienten enligt våra data har en chans på 1-3 procent att bli gravid, pratar vi redan här om äggdonation. Om en patient har en chans på 16-18 procent att bli gravid diskuterar vi om vi ska försöka lite till eller överväga andra alternativ. Baserat på all information ska de vara delaktiga i beslutsfattandet.


Hur kan man som par ta reda på vilket alternativ som finns tillgängliga (sperma- eller äggdonation) om man måste välja mellan dem?

Äggdonation gäller för kvinnan och spermadonation gäller för mannen, så det är ytterst sällsynt att man kan välja det ena eller det andra. Man väljer det som har bäst odds i den gällande situationen.


Hur reagerar människor i allmänhet på idén om äggdonation?

De reagerar helt naturligt – naturligtvis har de drömt om att få barn med sina egna gener och det är alltid svårt att höra att läkaren rekommenderar äggdonation. Du måste fundera på vad målet är i ditt liv när det gäller föräldraskap. Vill du kasta en massa pengar på sjön och riskera att aldrig bli mamma eller vill du bli mamma?


Hur fungerar det med epigenetik?

Naturligtvis vill många ha sina egna gener och att barnet ska likna på dem. När vi väljer en äggdonator väljer vi donatorn i förhållande till mottagaren, dvs. längd, ögonfärg, hårfärg och ibland använder vi bilder för att få en riktigt bra matchning. Donatorn ska likna mottagaren så mycket som möjligt. När ägget sedan läggs upp i kvinnan och fäster i moderkakan kommer fostrets celler att föras in i moderns blodomlopp och moderns celler kommer att föras in i fostret. Mamman har alltså inflytande över barnet.

Om man till exempel tar ett ägg från en överviktig kvinna och lägger upp i en smal eller slank kvinna är det faktiskt den smala kvinnans biologi som avgör om barnet kommer att vara överviktigt eller inte. Så barnet kommer att vara smalt. Det finns alltså många saker som mottagaren bestämmer i fostrets utveckling.

I den tionde graviditetsveckan kan du ta ett blodprov som mäter fostrets celler i moderns kropp och till exempel få reda på könet. Det sker alltså ett utbyte mellan mamman och ägg. Vi skrattar ofta när de föräldrar som vi har hjälpt kommer på besök med sina barn, för deras barn ser faktiskt ut som sina mammor.